Trött På Dessa Magsjukor
Det känns som Neo inte är annat än magsjuk. Natten till söndagen började han kräkas som en galning och idag kom diarrén. Jag vet inte riktigt hur han får dessa magsjukor men någonstans ifrån kommer de. Vi träffar inga som är magsjuka så något mysko är det iaf.
Annars leker livet, vi ska gifta oss. Vi har bokat kyrka, beställt ringar och klänningen. På fredag ska jag och mina blivnade svägerskor fixa inbjudningskorten. Känns riktigt bra! Så den 31:a juli gifter vi oss. Känns riktigt riktigt nervöst!
Nu ska jag sova. Vi hörs!
Läs även andra bloggares åsikter om Giftemål, magsjuka, Neo, kyrka, ringar, klänning
Uppdateringar Om Neo
Vi vaknade klockan 08.30 av att Neo låg och snackade för sig själv i sängen. Så fort vi har fått lite mer pengar ska jag inreda Neo’s rum så att han får börja sova i eget rum snart. Han sover så bra på nätterna så jag tror att det kommer fungera utmärkt. Jag måste köpa några hyllor och lite småförvaring så att han kan få lite fint i sitt rum. Sen måste vi sätta upp hans hissgardiner så han inte vaknar av ljuset på morgonen.
På måndag blir det nog att åka till Bvc, Neo kräks fortfarande som en dåre och nu kräks han även fast föda. Förut kräktes han bara när han fick välling, och inte när han åt fast föda. Men nu spelar de ingen roll om det är flytande eller inte. Han kräks iaf, vilket är rätt jobbigt. Neo verkar inte bry sig nämnvärt men det känns som om det inte är normalt att kräkas så mkt. Även om det inte syns på hans viktuppgång så är det något som är knas. Bvc-sköterskan tycker inte att jag ska bry mig. Visst, en del barn är kräkbarn och kräks mer än andra, men Neo är snart 7 månader och borde ha fått lite tätare magmun än vad han hade för 4 måander sedan. Han kräks ju nästan mer nu än vad han gjorde då.
Hans tänder håller på att bryta igenom, man känner dem under hans tandkött och kommer komma upp vilken dag som nu. Han dreglar och tuggar på ALLT nu, det spelar ingen roll.
Nu ska jag baka mjuk pepparkaka. Jag är så sjuuuukt sugen på det!
Snart Är Det Inflyttning!
Neo är förkyld igen. Han hostar som aldrig förr så ibland låter det som att han ska hosta ut sina lungor. Han är inte så snuvig utan mest bara hostig. Så jag hoppas att det lägger sig snart för det är inge kul att hosta. Som tur är så vaknar han iaf inte av sina hostningar vilket är skönt, för då hade man ju varit vaken dygnets alla timmar med honom.
Imorgon är det den 3:e november, exakt ett år sen, sen vi fick reda på att Neo låg i magen. Det är grymt vad tiden går fort fram. Snart är Neo 5 månader och snart ett halvår. Vart har tiden tagit vägen?
Ska kanske åka till huset och kolla idag och se hur långt de kommit. Förra veckan som vi var där hade de hunnit en bit så nu är det egentligen inte så mkt kvar. Hoppas hoppa. Jag ska försöka lägga upp bilder senare ifrån huset.
Nu ska jag ringa flyttfirmor för vi har äntligen fått tillträdesdatumet. Nu jäklar längtar jag!
Läs även andra bloggares åsikter om Förkyld, hosta, Neo, Gravid, flyttfirma
Jag Vann Den Långa Kampen…
Jag vann den långa kampen att få Neo att sova. Det tog dock cirka 2 timmar för mig att övertyga monstret (som vi även kallar vår son) att han egentligen var trött. Efter mycket bökande och skrikande somnade han utmattad på mitt bröst klockan halv åtta. Det var länge sedan jag blev så glad för något så “litet” som när han somnade i morse. Hade det inte varit för att Neo sov på mitt bröst hade jag dansat segerdans. Så jag fick göra det inombords istället men lika bra gick det, Neo vaknade inte och jag fick mina 2 timmars sömn fram till halv tio då han tyckte att det var dags att vakna. Jag försökte desperat få honom att somna om, men förgäves. Det går INTE att få en hungrig bebis att somna om. Det har jag lärt mig.
Övrigt under dagen så har han imponerat, han har sovit själv i vagnen och i babysittern utan att vakna på en gång så fort vi lagt ner honom när han somnat i famnen. Nu har han börjat kinka lite och det är snart matdags, det var trots allt tre timmar sedan han åt och han äter gärna var tredje timme så snart kommer väl vrålskriket.
Nu ska jag förbereda så att hans skrik inte blir så långvarigt…
Läs även andra bloggares åsikter om Hunger, sova, vrålskrik, Neo, vagn
Mat Och Sovklocka…
Allting kretsar runt Neo’s mattider just nu. Det sköna är att han börjar få in en liten rytm på natten, det går nästan exakt 3½ timme mellan matningarna nu och det är otroligt skönt. Han brukar vakna runt 01.00 och sedan runt 04.30. Sen vaknar han på morgonen runt 07.00 så det är rätt behagliga tider. Förut vaknade han varannan timme och det var tufft, det kändes som att kroppen knappt hann återskapa någon mjölk.
Annars, vädret är superdåligt. Det blåser storm och ösregnar, vad är detta? Svensk sommar när den är som bäst? Nåväl, idag görs ingenting. Neo har börjat vara vaken betydligt mycket mer än tidigare vilket är helt underbart. Det är så otroligt mysigt att se honom utvecklas. Jag tror att hans svarsleende snart kommer och det är något jag längtar efter att få. Men eftersom han var lite tidig så kan det komma lite senare än för en normalfödd bebis. Så nu är han snart 5 veckor och jag hoppas varje dag.
Snart är det matdags för Neo..
Läs även andra bloggares åsikter om Mat, svarsleende, regn, Neo
Livet Kommer Aldrig Bli Sig Likt Igen
Nu har det snart gått 2 veckor sedan Neo föddes och berikade vårt liv. Att från att bara varit två till att bli tre har varit en stor omställning. En så stor omställning att det inte går att beskriva med ord, det måste helt enkelt upplevas. Från att bara kunna bry sig om sig själv, sätta sina egna behov i fokus till att helt ställa om och inte ens tänka tanken på att man själv behöver gå på toaletten eller äta. Allting kretsar kring vårat lilla barn.
Jag drömde mkt om hur det skulle bli när vår bebis skulle komma. Jag hade aldrig i mitt liv föreställt mig att han skulle komma så pass tidigt som han faktiskt gjorde. Alla snackar om att förstföderskor går över tiden och jag hade bara det i huvudet, så när vi var på förlossningen och de sa att den redan startat (5 veckor förtidigt) så kom det som en chock. Jag hade inte ställt in mig på det mentalt, jag menar jag skulle ju vara gravid i minst 5 veckor till. Nu när Neo är här så har jag insett att de drömmarna får vänta lite. Allting kretsar runt hans mattider och allting annat i hemmet står på stand-by. Att han får äta och vara nöjd är prio ett just nu, att själv sova, äta eller överhuvudtaget göra något annat kommer så långt ner på priolistan att det inte ens existerar.
Jag har fortfarande svårt att förstå att jag o E har fått en så fin son. Han är verkligen fulländad och jag tror fortfarande att jag snart kommer vakna upp ur denna dröm. Jag längtar dock tills han får någon form av dygnsrytm så att man slipper vara vaken hela nätterna, för just nu är han vaken 90% av hela natten och sover hela dagarna.
Livet kommer aldrig mer bli sig likt efter att Neo föddes. Vi kommer aldrig mer kunna vara lika impulsiva osv. Jag o E kommer ständigt utsättas för nya prövningar. Och vi kommer nog inte få en enda sovmorgon på säkert 18 år 
Nu är det snart dags för ammning plus badning. Jag återkommer!
Läs även andra bloggares åsikter om Neo, sömn, drömmar, behov
Neo 090606
Allting blir inte riktigt som man tänkt sig här i livet. Min bror tog studenten den 5:e juni, jag åkte lagom tills att han skulle springa ut. Det var kallt och jävligt men som tur var så regnade det iaf inte, vilket var väldigt skönt. Han sprang ut och jag åkte hem för att möta E för att sedan åka hem till mina föräldrar för min brors mottagning. Det var då allting började tror jag. Det började göra frukstansvärt ont i mina ljumskar, det liksom högg till på ett konstigt sätt flera gånger, regelbundet. Men jag tänkte ju inte mer på det eftersom jag inte fick några sammandragningar i samband med detta. Vi åkte iaf hem till päronen och firade brosan.
Dagen efter, på lördagen vaknade jag vid 4 på natten av att jag hade smärtsamma sammandragningar, men efter en tag så släppte de. Skönt tänkte jag eftersom jag var trött och ville sova. Vaknar sen igen runt 9 av att jag får täta sammandragningar. E tycker att jag ska ringa förlossningen på SÖS för att rådfråga, men envis som jag är så vill jag vänta eftersom jag haft såhär tidigare. Efter frukosten så ringer jag och barnmorskan på förlossningen tycker att vi ska komma in på en koll iaf för hon tycker att mina sammandragningar låter som värkar. Vi packar snabbt ihop en liten väska med kläder till oss för en natt och åker.
Jag hade inte en tanke på att nästa gång som vi skulle komma hem igen skulle vi vara tre.
Väl inne på förlossningen kopplas ett CTG på och de ser att jag har sammandragningar var 5:e minut, de gör ont men det är hanterbart. Sen efter undersökningen upptäcker de att jag redan öppnat mig 1 cm och förlossningen har i stort sett startat. De ger mig bricanyl för att hämma sammandragningarna, och säger att om värkarna inte ger med sig nu så tänkte de inte stoppa förlossningen för att jag är ändå hyffsat långt gången in i gravidteteten. Värkarna slutar självklart inte och efter ytterliggare en undersökning så är jag öppen 4 cm. Jag har öppnat mig 3 cm på mindre än 3 timmar.
När de konstaterat att förlossningen har startat så kollar de om huvudet har vänt sig neråt och det har de självklart inte. Så efter mkt övervägande besultades det om kejsarsnitt. Beslutet om kejsarsnitt tog runt 19 på kvällen och kl 20.00 föddes vår välskapta lilla Neo. Han vägde 2660 g och var 45 cm lång. Men eftersom han var så pass förtidigt född, redan i vecka 35+2 så andades han inte jättebra utan blev flyttad till en avdelning för förtidigt födda bebisar.
Idag har det gått exakt en vecka sedan Neo föddes och tiden har gått väldigt fort. Vi har permiss över helgen ifrån sjukan då Neo inte gick upp i vikt som han skulle i början. Imorgon ska vi tillbaka och jag hoppas att han blir utskriven då han äter hela tiden just nu känns det som. Så imorgon får vi reda på om vi måste spendera ännu en vecka på sjukhus eller om vi får komma hem på riktigt så att säga.
Det blir inte så mkt sömn heller då Neo äter ungefär var tredje/var fjärde timme. Så sömnen blir ju rätt avbruten hela tiden. Men det är det helt klart värt!
Att man kan älska något så litet så himla mycket… Neo, du är min och E’s guldklimp!
Ps. Bilder kommer…
Läs även andra bloggares åsikter om Neo, förlossning, SÖS, nyfödd, CTG
