Om Tiden
Jag och E satt och pratade om hur fort tiden har gått sen vi beslutade oss för att försöka blir gravida. I augusti förra året när vi kom hem ifrån Spanien beslöt vi oss för att sluta med mina p-piller och sen skulle vi ta det som det kom. Som så många andra så hade vi inställningen, “Blir det, så blir det”. Vi skulle inte lägga någon större vikt i att jag inte åt p-piller längre utan våra liv fortsatte iaf. I slutet av oktober så började jag känna att det var något knas i kroppen, den kändes inte som den skulle. E trodde så klart bara att det var inbildning och tyckte att det var att kasta pärlor på svin att köpa ett test, men jag sket i vad han tyckte. Så den 3:e November tog jag ett test och snabbt som fan blev det ett plus. Jag blev så totalt chockad att jag fick nästan panik. Jag tänkte att jag kan inte skaffa barn, det kan inte vara sant. Jag är inte redo… Det går bara inte.
Men tankarna vände fort och nu sitter vi här ungefär 9 månader senare, 3 stycken. Graviditeten har varit en blandad resa, har haft en tuff graviditet men samtidigt helt underbar. Saknar magen faktiskt väldigt mycket, det var så mysigt med magen även om jag under tiden gnällde lite på att den gjorde mina armar kortare. Jag saknar också att jag inte fick vara riktigt höggravid, för jag har ju faktiskt inte varit höggravid. Jag var bara gravid i 8 månader och saknar den sista månaden. Så det hoppas jag blir till nästa graviditet 
Tänk om vi inte hade köpt allting i tid, jag menar den 25:e maj fick vi hem barnvagnen och bilbarnstolen, 12 dagar senare är Neo född.
Alla säger att du känner när förlossningen är på G, du kan inte ta fel. Men jag kan fortfarande inte säga att jag visste att förlossningen var på G. Så jag kommer vara lika nervös inför nästa förlossning som jag var för denna.
- Hur känns det? Hur ska det kännas?
Läs även andra bloggares åsikter om Förlossning, höggravid, tid, graviditet
En Härlig Morgon
Ojoj, nu är klockan strax innan 09.00 och jag sitter och njuter av att jag fått sova hyffsat inatt och för att både Neo och E sover som stockar just nu. Så jag sitter här själv och njuter av att det är helt tyst i lägenheten. Det var länge sedan som det var det. Och sen skiner ju solen och det är varmt och skönt ute vilket inte gör saken sämre. Det kan inte bli en bättre start på dagen känns det som.
Idag har vi inga direkta planer, ska kanske och köpa lite kläder till mig då jag inte kommer i mina kläder längre. Jag tror att jag fått bredare höfter under graviditeten, för magen i sig är inte så stor längre och borde inte påverka att jag inte får ihop mina byxor. Sen så är musklerna kring snittet fortfarande riktigt ömma så jag kan inte ha några kläder som sitter åt än, så måste köpa lite tröjor som sitter rätt löst, typ stora tunikor och så. Kanske ska köpa mig ett par nya sommarskor, mina som jag har är väldigt slitna men ack så sköna
Nu ska jag göra iordning frulle..
Läs även andra bloggares åsikter om Sommarskor, shoppa, kläder, tunikor, sömn
Sommarvärme…
Det är helt otroligt att vi har denna sommarvärme. Det är otroligt skönt samtidigt som det blir vrålhett i vår lägenhet när solen ligger på som den gör. Det spelar ingen roll om vi drar ner persienerna eller inte för att det ungefär 30 grader i lägenheten. Luften står still och det är omöjligt att göra så det blir korsdrag eftersom vi har alla fönster på samma sida. Men vad göra? Nu på kvällen tog vi en promenad alla tre för att svalka oss i sommarsvalkan som blir när solen är påväg ner. Riktigt skönt var det ute.
Jag hoppas verkligen att natten som kommer inte blir lika jävlig som natten som var. Neo var vaken från och till mellan 02.00 till 07.00. Har insett att han är väldigt snuttig och ger sken av att vara hungrig varje gång. Har velat unvika napp men har insett att om jag ska få sova något så är nappen rätt bra att ha. Så vi får se hur det påverkar amningen. Men idag har vi äntligen gjort stora framsteg när det gäller den så jag hoppas att det fortsätter.
Nu ska jag fortsätta kolla på Göta Kanal.
Läs även andra bloggares åsikter om Amning, natt, promenad, sommarvärme, sol
BVC
Idag har vi varit på Bvc för att väga lill-skrutten. Jag hade inga större förväntingar om att han skulle gått upp så mkt i vikt, kanske ett par hundra gram som förra gången. Förra gången vi vägde honom var för 10 dagar sedan och då vägde han 2700 g. Idag när vi la honom på vågen trodde jag inte mina ögon, på vågen stod det 3270 g. Han har mao gått upp 500 g på 10 dagar, helt otroligt! Fast å andra sidan så är det inte så konsigt med tanke på hur mkt han faktiskt äter. Det känns som att han är bottenlös.
Vi har även haft farmor på besök nu i dagarna, hon kom ner för att träffa Neo för första gången. Det var riktigt trevligt att ha henne på besök plus att hon hjälpte till och avlastade mig och E med massor av grejer vilket var riktigt skönt. Idag åkte hon hem och det är faktiskt lite tråkigt, det blev så tyst.
Imorgon ska vi ta en promenad, det är så himla fint väder och det är så varmt i vår lägenhet att man kokar upp. Så skönt och komma ut lite i den friska luften. Samt att Neo fortfarande är lite gul så han måste få lite dagsljus för att det ska dämpas ännu mer. De tyckte att han fortfarande är lite för gul så det är bara att lyda. Den 6:e juli är det dags igen att väga honom på Bvc så det är bara att hoppas att han fått bättre “färg”.
Inatt hoppas jag på att han sover som han gjort de tidigare nätterna. Det är faktiskt snart dags att införa lite rutin på hans sömn så hoppas jag att han börjar sova längre perioder på natten
Läs även andra bloggares åsikter om Bvc, gulsot, svärmor, väga
Om Natten Som Varit….
Nu är klockan 12.47 och jag sitter här och njuter av att Neo sover. Han passar på nu då han knappt sovit något inatt. Han har antingen skrikit av full hals, legat klarvaken eller ätit. Klockan 03.40 vaknade han och var hungrig (nattens andra matning) och efter att han ätit klart piggnade han självklart till och låg klarvaken. Han var omöjligt att få att sova. Jag försökte med allt men han totalvägra att sova. Klockan 05.00 var han fortfarande vaken, dock låg han helt still och bara tittade. Men så fort man la ifrån sig honom antingen brevid sig eller i hans säng så började han gny och gnälla vilket fort eskalerade i vrålskrik, så då var det bara att plocka upp honom igen. Vid 05.20 gav jag upp och väckte E som fick ta över så att jag överhuvudtaget skulle få sova lite. Men klockan 06.00 vaknar jag av att E säger att han är hungrig IGEN. Hur Är Det Möjligt?!
När han ätit för tredje gången så somnade han faktiskt rätt fort vilket var väldigt skönt. Men vaknade självklart 07.15 för ännu en måltid. Grabben är bottenlös…
Jag har iaf fått sova lite och även om det för stunden känns jävligt tufft så är det helt klart värt allt besvär. Men vissa gånger svär jag inombords att bebisar inte kan ha samma dygnsrytm som en själv
Han sov så bra natten innan så man hade ju nästan börjat hoppas på att han sakta men säkert började ställa om sin dygnrytm. Men ack så FEL jag kunde ha. Jag hoppas nu på att den kommande natten blir bättre. För det kan fan inte bli sämre
Nåväl, ska inte klaga. Vi har fått världens finaste son som jag älskar över allt annat.
Läs även andra bloggares åsikter om Natt, mata, sova, bottenlös, sömnlös
Titta, Solen Skiner!
Äntligen så skiner solen och sommarvärmen börjar komma. Det är så otroligt skönt värmen börjar komma tillbaka, till nästa vecka sägs det ju bli ännu bättre väder. Dock så är det lite jobbigt att det blir väldigt varmt i vår lägenhet när solen ligger på, så hoppas att Neo inte blir överkokt. Han får ju inte bli för varm och det är ju svårt när luften står still i ens lägenhet. Nåväl, vi får se hur det blir nästa vecka helt enkelt.
Annars idag har vi varit ute och gått lite, han var vaken ovanligt mycket på dagen idag vilket var skönt. Kanske han sover lite bättre än natten som var. Men jag hoppas inte på någonting än.
Satt och läste igenom gamla blogginlägg ifrån tiden när jag var gravid, bara för några veckor sedan skrev jag om att jag skulle packa BB-väskan och skriva mitt förlossningsbrev men ingenting hann jag ju med innan Neo föddes. Så med facit i hand skulle jag börjat betydligt tidigare, men vem räknar med att föda 5 veckor för tidigt?
För några dagar sedan ställde jag mig på vågen. Jag hann gå upp ca 10 kg under mina 35 veckor som gravid. Jag startade på 53 kg innan jag blev gravid och sista gången innan Neo föddes vägde jag 63 kg. Nu väger jag 56 kg och har bara 3 kg kvar tills jag nått min före-gravidites-vikt. Livmodern har ju fortfarande inte dragits tillbaka helt än och jag har inte börjar röra på mig så mkt så dessa 3 kg som är kvar hoppas jag är lätta att bli av med. Så när jag varit på efterkontrollen hos barnmorskan blir det att börja träna.
Nu ska jag kolla på fotboll..
Läs även andra bloggares åsikter om Vikt, fotboll, sommarvärme, gravid
Att Sova Eller Ikke Sova…
Idag är det lördag och exakt 2 veckor sedan Neo föddes. Dessa 2 veckor har gått sjukt fort att jag undrar hur de närmsta åren kommer kännas. Förmodligen kommer åren bara susa förbi och man själv kommer bli gammal och grå. Men vad gör man inte för de små livet. Snart är det väl trotsiga tonåringar som gör allt för att få vara ute sent, få en att köpa ut eller bara är allmänt tonåriga
Idag har det varit väldigt fint väder, jag sov till klockan 12 idag, då E gick upp med Neo när han vaknade. Det var välbehövt kan jag säga. Det var riktigt skönt att få sova lite extra. Gick även och la mig vid 17-tiden för att vila lite då jag inte fick sova så mycket inatt. Inatt ville Neo äta varannan timme så jag fick väl 45 minuters sömn per matning. Jag har alltid varit riktigt svårväckt, men nu, jag vaknar för minsta lilla ljud. Det är rätt jobbigt då jag behöver sömnen samt att oftast så är det ju bara Neo som gnyr lite i sömnen. Idag blir det nog att gå och lägga sig tidigt för att orka inatt. I och med Neo’s födelse så har prioriteringarna ändrats helt. Jag har sagt det förut men ens egna behov har försvunnit helt. Att överhuvudtaget få gå på toaletten känns som ett privilegium just nu.
Nu är det fotboll…
Om Neo kunde vara såhär fridfull även på natten hade det varit underbart
Läs även andra bloggares åsikter om 2 veckor, sova, tonåring, tid
Glad Midsommar
Idag är det midsommar. Otroligt nog så är det 17 grader ute. Det måste vara något fel på termometern tror jag bestämt. Men det lär ju förändras drastiskt till 10 grader och regn, som vanligt vid Midsommar.
Inatt blev det inte så mycket sömn, han är väldigt beroende av närhet på nätterna. På dagarna så sover han utan några som helst problem själv men efter klockan 9 på kvällarna så vill han vara nära och äta väldigt ofta. Det är i sig väldigt mysigt att sitta o gosa med Neo, men det är samtidigt skönt att få sova också. Som tur är så sover jag på dagarna också ibland. Men borde egentligen sova lite till. Eftersom jag helammar så är det svårt för E att ta matningarna så det är bara att gå upp mitt i natten när han är hungrig.
Idag ska vi åka till mina päron på middag, orkar faktiskt inte göra något annat. Där kan man gå o lägga sig ifall man blir trött utan att egentligen behöva bry sig om att vara social eller inte, vilket är skönt. Hade inte orkat åka någon annan stans eller ha några här en längre tid. Men det ska iaf bli trevligt att äta midsommarmiddag med familjen.
Igår badade vi Neo för första gången, han tyckte väl sisådär om att bada. Han kinkade lite när jag stoppade ner honom i vattnet men fann sig rätt fort i den nya miljön, när jag däremot tog lite vatten på huvudet i handen så blev han hysterisk, så det var ingenting han tyckte om. Men när han blev inlindad i den stora och mjuka handduken tystande han direkt och bara låg och log. Så det var något han tyckte om.
Btw, varför ska blöjor vara så dyra?
Läs även andra bloggares åsikter om Midsommar, middag, blöjor, bada
Livet Kommer Aldrig Bli Sig Likt Igen
Nu har det snart gått 2 veckor sedan Neo föddes och berikade vårt liv. Att från att bara varit två till att bli tre har varit en stor omställning. En så stor omställning att det inte går att beskriva med ord, det måste helt enkelt upplevas. Från att bara kunna bry sig om sig själv, sätta sina egna behov i fokus till att helt ställa om och inte ens tänka tanken på att man själv behöver gå på toaletten eller äta. Allting kretsar kring vårat lilla barn.
Jag drömde mkt om hur det skulle bli när vår bebis skulle komma. Jag hade aldrig i mitt liv föreställt mig att han skulle komma så pass tidigt som han faktiskt gjorde. Alla snackar om att förstföderskor går över tiden och jag hade bara det i huvudet, så när vi var på förlossningen och de sa att den redan startat (5 veckor förtidigt) så kom det som en chock. Jag hade inte ställt in mig på det mentalt, jag menar jag skulle ju vara gravid i minst 5 veckor till. Nu när Neo är här så har jag insett att de drömmarna får vänta lite. Allting kretsar runt hans mattider och allting annat i hemmet står på stand-by. Att han får äta och vara nöjd är prio ett just nu, att själv sova, äta eller överhuvudtaget göra något annat kommer så långt ner på priolistan att det inte ens existerar.
Jag har fortfarande svårt att förstå att jag o E har fått en så fin son. Han är verkligen fulländad och jag tror fortfarande att jag snart kommer vakna upp ur denna dröm. Jag längtar dock tills han får någon form av dygnsrytm så att man slipper vara vaken hela nätterna, för just nu är han vaken 90% av hela natten och sover hela dagarna.
Livet kommer aldrig mer bli sig likt efter att Neo föddes. Vi kommer aldrig mer kunna vara lika impulsiva osv. Jag o E kommer ständigt utsättas för nya prövningar. Och vi kommer nog inte få en enda sovmorgon på säkert 18 år 
Nu är det snart dags för ammning plus badning. Jag återkommer!
Läs även andra bloggares åsikter om Neo, sömn, drömmar, behov
Neo 090606
Allting blir inte riktigt som man tänkt sig här i livet. Min bror tog studenten den 5:e juni, jag åkte lagom tills att han skulle springa ut. Det var kallt och jävligt men som tur var så regnade det iaf inte, vilket var väldigt skönt. Han sprang ut och jag åkte hem för att möta E för att sedan åka hem till mina föräldrar för min brors mottagning. Det var då allting började tror jag. Det började göra frukstansvärt ont i mina ljumskar, det liksom högg till på ett konstigt sätt flera gånger, regelbundet. Men jag tänkte ju inte mer på det eftersom jag inte fick några sammandragningar i samband med detta. Vi åkte iaf hem till päronen och firade brosan.
Dagen efter, på lördagen vaknade jag vid 4 på natten av att jag hade smärtsamma sammandragningar, men efter en tag så släppte de. Skönt tänkte jag eftersom jag var trött och ville sova. Vaknar sen igen runt 9 av att jag får täta sammandragningar. E tycker att jag ska ringa förlossningen på SÖS för att rådfråga, men envis som jag är så vill jag vänta eftersom jag haft såhär tidigare. Efter frukosten så ringer jag och barnmorskan på förlossningen tycker att vi ska komma in på en koll iaf för hon tycker att mina sammandragningar låter som värkar. Vi packar snabbt ihop en liten väska med kläder till oss för en natt och åker.
Jag hade inte en tanke på att nästa gång som vi skulle komma hem igen skulle vi vara tre.
Väl inne på förlossningen kopplas ett CTG på och de ser att jag har sammandragningar var 5:e minut, de gör ont men det är hanterbart. Sen efter undersökningen upptäcker de att jag redan öppnat mig 1 cm och förlossningen har i stort sett startat. De ger mig bricanyl för att hämma sammandragningarna, och säger att om värkarna inte ger med sig nu så tänkte de inte stoppa förlossningen för att jag är ändå hyffsat långt gången in i gravidteteten. Värkarna slutar självklart inte och efter ytterliggare en undersökning så är jag öppen 4 cm. Jag har öppnat mig 3 cm på mindre än 3 timmar.
När de konstaterat att förlossningen har startat så kollar de om huvudet har vänt sig neråt och det har de självklart inte. Så efter mkt övervägande besultades det om kejsarsnitt. Beslutet om kejsarsnitt tog runt 19 på kvällen och kl 20.00 föddes vår välskapta lilla Neo. Han vägde 2660 g och var 45 cm lång. Men eftersom han var så pass förtidigt född, redan i vecka 35+2 så andades han inte jättebra utan blev flyttad till en avdelning för förtidigt födda bebisar.
Idag har det gått exakt en vecka sedan Neo föddes och tiden har gått väldigt fort. Vi har permiss över helgen ifrån sjukan då Neo inte gick upp i vikt som han skulle i början. Imorgon ska vi tillbaka och jag hoppas att han blir utskriven då han äter hela tiden just nu känns det som. Så imorgon får vi reda på om vi måste spendera ännu en vecka på sjukhus eller om vi får komma hem på riktigt så att säga.
Det blir inte så mkt sömn heller då Neo äter ungefär var tredje/var fjärde timme. Så sömnen blir ju rätt avbruten hela tiden. Men det är det helt klart värt!
Att man kan älska något så litet så himla mycket… Neo, du är min och E’s guldklimp!
Ps. Bilder kommer…
Läs även andra bloggares åsikter om Neo, förlossning, SÖS, nyfödd, CTG
