Mamma-kläder
Igår handlade jag för första gången i mitt liv ett par mamma-byxor. Jag kommer inte längre i mina vanliga kära jeans som har varit mig trogna nu ett tag. Visst i kommer jag, men det var väl över 1 månad sedan jag kunde knäppa dem med knappen. Har kört på gummisnodd mellan knappen och knapphuvudet. Riktigt läckert må jag säga, det har blivit en hel del långa tröjor för att dölja den läckra nödlösningen. Men igår insåg jag att detta funkar inte. Gummisnodden tryckte så hårt mot magen att det gjorde ont, så på eftermiddagen körde jag utan, höll iofs på att tappa byxorna, men vad gör man inte för att slippa ha ont?=)
Så nu äntligen har jag kommit in i en helt ny värld med bekvämma byxor, måste införskaffa några till då ett par faktiskt inte räcker så långt. Det är inte direkt så att magen kommer att bli mindre ju längre tiden går, utan tvärtom.
Har även insett att så fort man är gravid och när det börjar synas så tar folk för givet att de får ta på magen? De tar sig friheten att bara komma fram och klappa på magen. Min första reaktion är “Vad fan sysslar du med?” Det är min mage, inte din. Jag tar inte dig på magen när jag frågar hur det är med dig. Det gör man ju aldrig annars, så varför nu? Sen kommer nästa facinasion, att nu frågar de inte hur JAG mår, utan hur MAGEN mår. Det tycker jag är lite roligt. Men det är ju bara att finna sig i det. Men med så mycket hormoner som finns i min kropp nu, är det inte läge att börja dividera, jag blir väldigt lätt upprörd och då snackar vi arg som ett bi på 2 sekunder om ens de, eller så slår det åt andra hållet och jag börjar stortjuta för Ingenting, verkligen ingenting.
För att knyta an till första stycket, varför ska det vara så dyrt med mamma-kläder?
Läs även andra bloggares åsikter om Mamma-kläder, graviditetshormoner, hormoner, upprörd
Längtar
Idag fick jag äntligen kallelsen till ultraljudet, har gått och längtat efter detta väldigt mycket. Den 9:e feb ska jag och sambon till SÖS för rutin ultraljudet. Dagen innan min födelsedag, kan inte bli en bättre present:)
Kommer gå in i vecka 19 när jag ska på Ultraljudet så jag hoppas att jag har börjat känna bebisen då. Något måste man ju få känna, har känt en liiiiiiten fosterrörelse redan. Kändes som någon blåste bubblor i magen på mig. Obehaglig känsla samtidigt som det var en underbar upplevelse.
För varje dag blir jag mer och mer övertygad över att bebisen är här för att stanna, tror att vi har en riktig kämpe där inne, den har trots allt klarat 2 kraftiga blödningar. Än så länge är den beräknade födseln beräknad till den 9:e juli, jag tror dock att det kommer skjutas framåt lite men jag hoppas att den vill komma då, tycker att födelsedatumet är coolt, 090709.
Vill även ge all credit till min kära sambo som står ut med mig när jag mår som jag mår. Vissa dagar är bättre än andra såklart men vissa dagar när det gör ont, jag är trött och mår illa och bara sitter o gnäller. Då förstår jag inte hur han orkar. Ska försöka sluta gnälla för det gör ju egentligen varken till eller från. Men han är en klippa.
Nu är det sovdags, är mindre trött än för några veckor sedan men jag känner att det är någon som snor all min energi. Men det får den så gärna göra för jag är glad bara han eller hon vill stanna tills det är dags att komma ut.
Läs även andra bloggares åsikter om Gravid, juli, Ultraljud, SÖS
