Jag Vann Den Långa Kampen…
Jag vann den långa kampen att få Neo att sova. Det tog dock cirka 2 timmar för mig att övertyga monstret (som vi även kallar vår son) att han egentligen var trött. Efter mycket bökande och skrikande somnade han utmattad på mitt bröst klockan halv åtta. Det var länge sedan jag blev så glad för något så “litet” som när han somnade i morse. Hade det inte varit för att Neo sov på mitt bröst hade jag dansat segerdans. Så jag fick göra det inombords istället men lika bra gick det, Neo vaknade inte och jag fick mina 2 timmars sömn fram till halv tio då han tyckte att det var dags att vakna. Jag försökte desperat få honom att somna om, men förgäves. Det går INTE att få en hungrig bebis att somna om. Det har jag lärt mig.
Övrigt under dagen så har han imponerat, han har sovit själv i vagnen och i babysittern utan att vakna på en gång så fort vi lagt ner honom när han somnat i famnen. Nu har han börjat kinka lite och det är snart matdags, det var trots allt tre timmar sedan han åt och han äter gärna var tredje timme så snart kommer väl vrålskriket.
Nu ska jag förbereda så att hans skrik inte blir så långvarigt…
Läs även andra bloggares åsikter om Hunger, sova, vrålskrik, Neo, vagn
Hemkommen
Slutet av förra veckan och helgen spenderades ute i Skärgården. Det har varit jättefint väder (förutom igår) och det var nog länge sedan jag fick så mycket frisk luft som jag fått dessa dagar. Tanken var att vi skulle åkt hem i fredags men så blev det inte utan planen ändrades till lördag. Men det var så tråkigt tyckte alla så vi åkte hem idag istället. 
Så Neo har åkt båt för första gången i sitt liv. Det var dock ett helvete att hitta en flytväst till honom. Men till slut hittade vi en så den köpte vi på en gång. Det är inte lätt när de är så små och inte väger så mkt, även om det finns flytvästar som är från 0-15 kg så är det ju som allt annat att det måste passa också.
Neo har kommit in i en period av närhet, under dessa dagar har vi knappt fått lägga ner honom. Har vi gjort det så har det genast kommit starka protester och så fort vi lyft upp honom så har han tystnat. Jag hoppas verkligen att det är en kort övergångsfas för det har varit ett konstant bärande fram och tillbaka de senaste dagarna att jag nästan blivit tokig. Men nu har vi testat att lägga honom i sängen och det verkar funka, han somnade utan något skrik. Helt otroligt!
Neo har en kusin som är en månad och en dag äldre, han föddes 090505 och Neo 090606, vi la dem båda på en filt. De tittade på varandra och det såg rätt kul ut. 
Så vi får se hur lång tid det tar innan de hittar varandra på riktigt för det ska bli väldigt kul att se hur det blir, sen blir det ju såklart ännu roligare när de blir äldre och leker med varandra (förhoppningsvis) och får ut mer av varandra. Det roliga är också att de är födda så nära att de kommer ha väldigt mycket roligt tillsammans.
Jag måste visa denna bild när de blir äldre och berätta hur de skrek om varannat. Idag skiljer de rätt mycket i vikt, längd och utveckling. Vi får se vad de säger när de ser denna bild, men som sagt det är kul att de är födda så pass tätt. För förhoppningsvis kommer de varandra nära och får mycket kul tillsammans när de blir äldre.
Nu ska jag sova.
Läs även andra bloggares åsikter om Skärgården, båt, flytväst, kusin
Livet Kommer Aldrig Bli Sig Likt Igen
Nu har det snart gått 2 veckor sedan Neo föddes och berikade vårt liv. Att från att bara varit två till att bli tre har varit en stor omställning. En så stor omställning att det inte går att beskriva med ord, det måste helt enkelt upplevas. Från att bara kunna bry sig om sig själv, sätta sina egna behov i fokus till att helt ställa om och inte ens tänka tanken på att man själv behöver gå på toaletten eller äta. Allting kretsar kring vårat lilla barn.
Jag drömde mkt om hur det skulle bli när vår bebis skulle komma. Jag hade aldrig i mitt liv föreställt mig att han skulle komma så pass tidigt som han faktiskt gjorde. Alla snackar om att förstföderskor går över tiden och jag hade bara det i huvudet, så när vi var på förlossningen och de sa att den redan startat (5 veckor förtidigt) så kom det som en chock. Jag hade inte ställt in mig på det mentalt, jag menar jag skulle ju vara gravid i minst 5 veckor till. Nu när Neo är här så har jag insett att de drömmarna får vänta lite. Allting kretsar runt hans mattider och allting annat i hemmet står på stand-by. Att han får äta och vara nöjd är prio ett just nu, att själv sova, äta eller överhuvudtaget göra något annat kommer så långt ner på priolistan att det inte ens existerar.
Jag har fortfarande svårt att förstå att jag o E har fått en så fin son. Han är verkligen fulländad och jag tror fortfarande att jag snart kommer vakna upp ur denna dröm. Jag längtar dock tills han får någon form av dygnsrytm så att man slipper vara vaken hela nätterna, för just nu är han vaken 90% av hela natten och sover hela dagarna.
Livet kommer aldrig mer bli sig likt efter att Neo föddes. Vi kommer aldrig mer kunna vara lika impulsiva osv. Jag o E kommer ständigt utsättas för nya prövningar. Och vi kommer nog inte få en enda sovmorgon på säkert 18 år 
Nu är det snart dags för ammning plus badning. Jag återkommer!
Läs även andra bloggares åsikter om Neo, sömn, drömmar, behov
Neo 090606
Allting blir inte riktigt som man tänkt sig här i livet. Min bror tog studenten den 5:e juni, jag åkte lagom tills att han skulle springa ut. Det var kallt och jävligt men som tur var så regnade det iaf inte, vilket var väldigt skönt. Han sprang ut och jag åkte hem för att möta E för att sedan åka hem till mina föräldrar för min brors mottagning. Det var då allting började tror jag. Det började göra frukstansvärt ont i mina ljumskar, det liksom högg till på ett konstigt sätt flera gånger, regelbundet. Men jag tänkte ju inte mer på det eftersom jag inte fick några sammandragningar i samband med detta. Vi åkte iaf hem till päronen och firade brosan.
Dagen efter, på lördagen vaknade jag vid 4 på natten av att jag hade smärtsamma sammandragningar, men efter en tag så släppte de. Skönt tänkte jag eftersom jag var trött och ville sova. Vaknar sen igen runt 9 av att jag får täta sammandragningar. E tycker att jag ska ringa förlossningen på SÖS för att rådfråga, men envis som jag är så vill jag vänta eftersom jag haft såhär tidigare. Efter frukosten så ringer jag och barnmorskan på förlossningen tycker att vi ska komma in på en koll iaf för hon tycker att mina sammandragningar låter som värkar. Vi packar snabbt ihop en liten väska med kläder till oss för en natt och åker.
Jag hade inte en tanke på att nästa gång som vi skulle komma hem igen skulle vi vara tre.
Väl inne på förlossningen kopplas ett CTG på och de ser att jag har sammandragningar var 5:e minut, de gör ont men det är hanterbart. Sen efter undersökningen upptäcker de att jag redan öppnat mig 1 cm och förlossningen har i stort sett startat. De ger mig bricanyl för att hämma sammandragningarna, och säger att om värkarna inte ger med sig nu så tänkte de inte stoppa förlossningen för att jag är ändå hyffsat långt gången in i gravidteteten. Värkarna slutar självklart inte och efter ytterliggare en undersökning så är jag öppen 4 cm. Jag har öppnat mig 3 cm på mindre än 3 timmar.
När de konstaterat att förlossningen har startat så kollar de om huvudet har vänt sig neråt och det har de självklart inte. Så efter mkt övervägande besultades det om kejsarsnitt. Beslutet om kejsarsnitt tog runt 19 på kvällen och kl 20.00 föddes vår välskapta lilla Neo. Han vägde 2660 g och var 45 cm lång. Men eftersom han var så pass förtidigt född, redan i vecka 35+2 så andades han inte jättebra utan blev flyttad till en avdelning för förtidigt födda bebisar.
Idag har det gått exakt en vecka sedan Neo föddes och tiden har gått väldigt fort. Vi har permiss över helgen ifrån sjukan då Neo inte gick upp i vikt som han skulle i början. Imorgon ska vi tillbaka och jag hoppas att han blir utskriven då han äter hela tiden just nu känns det som. Så imorgon får vi reda på om vi måste spendera ännu en vecka på sjukhus eller om vi får komma hem på riktigt så att säga.
Det blir inte så mkt sömn heller då Neo äter ungefär var tredje/var fjärde timme. Så sömnen blir ju rätt avbruten hela tiden. Men det är det helt klart värt!
Att man kan älska något så litet så himla mycket… Neo, du är min och E’s guldklimp!
Ps. Bilder kommer…
Läs även andra bloggares åsikter om Neo, förlossning, SÖS, nyfödd, CTG
Helgen Är Äntligen Här…
Idag är det fredag och snart helg. Mina händer och fötter har börjat svullna framåt kvällarna så står jag förlänge så bränner det i fötterna. Det är inget direkt jag tänker på fören det är försent och det känns som fötterna ska brinna upp. När jag väl sätter mig sen så är de svullna och ömma. Men det är bara att undvika att stå upp för mycket just nu.
Skönt också att E har börjat laga mat helt själv, när graviditeten har gått en bit så blir armarna av en konstig anledning kortare. Så när man står vid diskbänken så är magen i vägen och armarna kortare 
Så jag får väldigt ont i ryggen av att stå lite framåtböjd. Så jag orkar inte stå upp så länge när det är dags för matlagning. Men det löser sig.
Igår gick vi in i vecka 33, det är alltså ungefär bara 7 veckor kvar. Helt underbart. Nu börjar jag se “ljuset” i tunneln och det ska bli så underbart att få träffa bebisen. Den sparkar och sträcker på sig så mycket, det känns nästan som att magen ska lossna. Den ligger fortfarande i säte så huvudet ligger på min högra sida så man känner benen och knän på vänster sida. Hoppas att h*n snart lägger sig neråt snart så man slipper vändingsförsök.
Nu ska jag ut på balkongen och lapa lite sol.
Läs även andra bloggares åsikter om Vecka 33, svullna fötter, matlagning, bebis
Tankar Och Funderingar
Imorgon är det 9 veckor kvar tills bebisen är beräknad. Och nu börjar alla funderingar komma, iaf för mig. Jag längtar självklart tills bebisen föds. Men samtidigt är det lite läskigt, att en människa blir helt beroende av dig, av vad du gör och inte gör. Det är Jag och E som tillsammans ska visa denna lilla människa vad som är rätt och fel. Vi ska lära en människa att så småningom bli självständig för att sedan kanske i framtiden i sin tur lära en ny individ vad som är rätt och fel.
Är även nervös över hur det “nya” livet kommer bli med en liten bebis. Har ju nästan precis vant mig vid att ha en bebis som rör sig i magen på mig. Jag undrar hur lång tid det kommer ta innan man vant sig vid det lilla knytet som snart är här. Det kommer förmodligen bli många nätter som man sitter uppe, men det lär man ju vänja sig vid.
Att vara orolig ingår väl i människans natur. Och det lär ju inte bli bättre, eller hur?
Läs även andra bloggares åsikter om Orolig, tankar, 9 veckor, funderingar
Stolt Husägare…
Har nog aldrig längtat så mycket efter en måndag som denna. Idag skrev vi kontrakt på ett hus. Så indirekt är vi husägare nu, jag och E. Känns läskigt, spännande och riktigt häftigt. Det är ett nybygge så det tar ett tag tills vi får flytta in. Men oj vad häftigt det ska bli sen! Jag längtar så jäkla mycket! Så senare i år flyttar vi ifrån Tyresö till Haninge.
I helgen så hämtade vi vår barnvagn till bebisen. Den skulle inte komma fören runt den 8:e juni, men den kom tidigare än sagt från början vilket alltid är trevligt. Så barnvagnen ligger fortfarande i kartongen, så om någon månad ska vi packa upp den och montera ihop den. Det känns fortfarande väldigt väldigt overkligt att jag och E ska bli föräldrar om några veckor. Så nu har vi så mycket att se fram emot att året 2009 blir något helt speciellt.
Nu är det mycket att stå i, ska kolla alla tillvalen till huset, kolla med banken när alla pengar ska föras över och inte föras över. Så får vi leva lite fattigare nu när vi kommer ha dubbla boendekostander ett tag. Men det är det värt, för vi har ett hus som väntar!
Läs även andra bloggares åsikter om Hus, barnvagn, banken, nybygge, tyresö
En Solig Dag…
Idag var jag på ett snabbt möte på jobbet med min coach. Jag fick min semester godkänd, så den 24:e juni går jag på 4 veckors semester och sen är det mammaledigt som gäller. Så nu är det inte långt kvar.
Det var skönt att komma ut lite, går på korta promenader när magen och ryggen tillåter, och nu när det är så fint väder känns det helt underbart. Det var även kul att träffa alla kollegor igen, har inte träffat dem på snart 2 veckor. Men det kändes bra, trots att det var världens pers att gå från tuben till kontoret. 15 minuter och jag var helt slut. Märks att man börjar väga lite mer. Sen blir jag anfådd för ingenting längre, det är lite obehagligt för det känns som jag inte får någon luft ibland. Men det går över rätt fort.
Nu ska jag ut på balkonen och njuta lite av solen!
Läs även andra bloggares åsikter om Semester, jobb, kollegor, anfåddhet
Vissa Dagar Är Bättre Än Andra…
Igår satt jag och skrev en lista på vad som är kvar att inhandla inför bebisens ankomst. Det är rätt mkt grejer kvar och mer lär det ju bli. Den 8:e juni kommer barnvagnen och bilbarnstolen och jag längtar som en galning tills den kom hem till oss. Så nu är det bara bärsele kvar som är av den dyrare sorten. Så den ska inhandlas nästa månad. Tog även hem spjällsängen igår och monterade ihop den. Perfekt, nu har jag ett ställe att samla alla bebisens grejer på ett och samma ställe.
Annars, är fortfarande sjukskriven. Jag har fortfarande kraftiga sammandragningar som kommer hela tiden, och det börjar bli tungt för ryggen känner jag. Ryggen blir trött om jag står upp för länge, eller sitter i samman ställning för länge. Så man är aldrig riktigt nöjd:) Men det är inte så långt kvar, cirka 10 veckor kvar. Eller egentligen bara 8 veckor kvar om jag får min semester godkänd.
Jag hoppas verkligen att jag kan börja jobba snart igen utan dessa komplikationer så att jag får jobba de sista veckorna innan jag försvinner igen på “ledighet”. Saknar mina arbetskamrater och det sociala. Eftersom mina dagar bara består av att vila så tar jag små korta promenader, kollar på tv mm. Inget ansträngande. Så nu kan man ju snart varenda dag-såpa som går på tv nu. Och det är skandalöst hur IQ-befriade tv-program det går på dagarna. Vissa dagar känns det som ens hem är ett fängelse. Men men, jag hoppas att jag kan börja jobba snart!
Läs även andra bloggares åsikter om Sjukskrivning, barnvagn, bärsele, TV, jobb
Full Rulle…
Helgen var riktigt produktiv. Hittade den perfekta barnvagnen så på fredag ska vi åka och beställa den. Vi hade nästan bestämt oss för en Crescent Classic men när vi tittade på den igen så kändes det bara helt fel. Så nu har vi bestämt oss för en Brio vagn istället. Dessutom så måste man ju ändå stödja de svenska märkerna. Sen blir det att beställa bilbarnstol.
Saker som ska köpas på fredag är följande:
Listan kommer fyllas på allt eftersom desto närmre förlossningen man kommer desto mer saker kommer man behöva:)
Idag och igår så har bebisen verkligen hållt igång. Det har inte varit en lugn stund inne i magen. Bebisen har ju inget direkt mönster av sömn o vaken tid än men den håller igång mer på dagarna än på kvällarna. Så det kanske blir en morgonpigg bebis. Mysigt att känna bebisen snurra runt o sparka på mig.
Nu ska jag titta vidare på tv!
Läs även andra bloggares åsikter om Barnvagn, Brio, Crescent, bilbarnstol
