Rutiner
Allting flyter på underbart här hemma. Nu har rutinerna verkligen satt sig här hemma. Det tog några veckor innan allting flöt på och kändes bra. Enya har sen dag 5 sovit otroligt bra på nätterna. Hon har vaknat mellan 1-2 gånger per natt för att äta, och sedan somna om utan några problem. Hon är vaken väldigt mkt på dagarna och följer ett bra mönster i sömn och vakenhet på dagarna. Vissa nätter sover hon sig igenom helt, äter vid 22-tiden för att sova 8-9 timmar till nästa matning.
Neo är en otroligt stolt storebror. Han pussar och kramar Enya hela tiden. Han har inte varit särskilt svartsjuk, några dagar efter att vi landat hemma så blev han lite svartis, det höll i sig i 3 dagar och sen var det som bortblåst. Men det är ju inte så konstigt, han måste ju också lära känna den nya lilla krabaten som kom hem.
Jag trodde att det skulle vara jobbigt i början att ha två barn hemma. Neo går inte på dagis nu eftersom det är så mycket problem där. Det är massor med mögel som kommunen skitit i. Men det är en annan historia som jag skriver om senare.
Så Neo har iaf varit hemma sen i februari på heltid. Början på året gick han kanske 2 gånger i veckan, bara för att han skulle få leka av sig, men sen tog vi hem honom helt. Och det funkar så jäkla bra att ha båda hemma. Vi är ute mkt och leker. Enya ligger i vagnen och sover och Neo röjer runt i snön (som nu försvunnit).
Nu är det dags för sista amningen och sen läggdags.
Godnatt
Läs även andra bloggares åsikter om Amning, rutiner, dagis, mögel, storebror
Enya 101128
Fredagen den 26:e november var jag o E på ett läkarbesök för att diskutera en eventuell igångsättning, då jag haft grymma förvärkar i flera veckor som höll mig vaken om nätterna. Jag orkade inte mer kände jag. När vi träffade läkaren så trodde hon först att jag inte var tillräckligt långt gången (bara i 36+4) och förklarade direkt att så tidigt sätter de inte igång en om man inte av medicinska skäl (för barnets skull) var tvungen. Men det stod fel i min journal (jag var i 37+5), så då ändrade hon inställning direkt och bokade in en igångsättning den 28:e november.
På lördagen så åkte vi till mina föräldrar på middag, vi tog med lite grejer till Neo som skulle bo hos dem under tiden som vi födde barn. När vi skulle åka hem på kvällen högg det till i mina ljumskar, precis som det gjorde innan Neo föddes. Vi skojade med varandra jag och E, och sa att nu startar väl förlossningen av sig självt bara för att. Vi åkte hem och sov tills Neo vaknade klockan 9 på söndagen.
Klockan 12 på söndagen ringer jag som avtalat till förlossningen, det var fullt då och de bad oss ringa tillbaka vid 14-tiden. Jag började bli lite nervös och tyckte att tiden gick väldigt långtsamt. Men klockan blev 14 och vi fick en tid att komma in klockan 16.
När vi kommer in på förlossningen kopplar det som vanligt på CTG:t för att kolla hur bebisen mår och allt. Vid 17:30 kommer en läkare för att bedömma vilken metod för igångsättning vi ska använda oss av. Hon gör en undersökning och det visar sig att jag är redan öppen 4 cm, så förlossningen har redan startat. Hon tar hål på fosterhinnorna och sedan skulle vi vänta sa de på att värkarna skulle komma igång ordentligt. Det kunde ta lång tid sa de, upp till 2 dygn om det ville sig illa, så vi skulle ställa in oss på att skulle ta tid.
Efter 15 minuter så har jag regelbunda värkar, de kommer var 3:e minut och de blir bara svårare och svårare att andas igenom dem. Jag ber om lustgas och jäklar vad påverkad jag blev. Full som ett hus blev jag, men det funkade superbra mot smärtan för mig. Och jag släppte inte lustgas-masken kan jag säga, jag kommer knappt ihåg tiden mellan 18:30 till 22:30. Allt är en enda dimma 
Sa tydligen vid ett tillfälle att “det känns som jag ska pressa ut ungen genom ett nyckelhål”
Värkarna kommer iaf tätare och tätare och snart är det bara 1 minut mellan varje värk, och efter ett tag ber jag desperat efter epidrualbedövningen (som sedan aldrig hann början verka). Vid 22:15 får jag den och då är jag öppen 6-7 cm (enligt journalen), klockan 22:30 börjar jag känna att jag vill krysta, barnmorskan säger att det får jag inte göra, eftersom jag bara är öppen 6-7 cm, men jag känner att jag verkligen MÅSTE. Hon undersöker mig igen och då är jag öppen 10 cm! Barnmorskan sa i efterhand att hon blev rätt så förvånad att det gått så fort. Så vid 22:30 får jag börja krysta, det var en helt annan sort smärta, den var hanterbar och jag behövde inte använda lustgasen (Jag fick inte använda den heller) när krystvärkarna kom. Efter 30 minuters krystande så föds en välskapt liten flicka fram. Enya var 50 cm lång och vägde 2920 g.
Att föda barn är det häftigaste jag gjort! Jämfört med kejsarsnittet med Neo så föder jag hellre ett helt fotbollslag “naturligt”. Återhämtningen och allt runtomkring var så mkt bättre denna gång än med kejsarsnittet.
Barnmorskan och undersköterskan som hade hand om oss när Enya föddes var helt underbara.
Så ni sitter vi här, jag och E med två stycken underbara barn. Det är som i en dröm och jag är så fruktansvärt lycklig över att jag har två små välmående barn och en man som är helt underbar. Jag har allt jag någonsin drömt om.
Läs även andra bloggares åsikter om Enya, förlossning, värkar, igångsättning, barnmorska
Helt Slut
Ojoj, jag har inte fått sova på jag vet inte hur länge. Eller sova har jag väl gjort litegrann. Ungefär 3 timmar per natt, uppdelad sömn. Sover väl 20 minuter i stöten i bästa fall. Nu är det verkligen slutspurten på denna graviditet. Är redan i vecka 38 (37+3) och har insett att jag har ju aldrig varit höggravid. Det börjar helt klart kännas i kroppen. Neo kom ju i vecka 35+2, så detta är ngt helt nytt!
På fredag ska jag och E till läkaren på specialmödrarvården på SÖS. Vi ska prata om en eventuell igångsättning, då jag inte orkar detta längre. Jag får som sagt knappt sova pga mina förvärkar. Neo blir lidande och jag känner att jag bryter ihop snart om inget händer snart. Jag hoppas verkligen att läkaren är snäll och går med på detta. Även om man inte får sova så mkt i början innan amning och rutiner kommit igång så känns det bättre.
Vi får se vad som händer, nu är det bara 2 dagar kvar till fredag.
Annars, Neo mår prima. Han trivs jättebra på dagis och har jätteroligt när han är där. Vilket är väldigt skönt att veta. Han vill knappt gå hem vissa dagar när han haft extra roligt. Snön har fallit här i Stockholm och han är som tokig!
Nu ska jag försöka få lite sömn!
Läs även andra bloggares åsikter om Sömn, dagis, förvärkar, igångsättning, specialmödrarvården
Nedräkning
Nu har nedräkningen börjat på riktigt känns det som. Det är inte många veckor kvar tills bebisen kommer och våra liv förändras på nytt. Jag längtar otroligt mkt, samtidigt som det känns väldigt läskigt. Att ta hand om ett spädbarn har jag nu gjort en gång, så egentligen blir väl inte det själva utmaningen. Den största utmaningen blir att balansera familjelivet så Neo aldrig blir åsidosatt. Att bli tvåbarnsmamma är ngt helt nytt. Ett barn är ju busenkelt
Är idag i vecka 34 (33+3) och om bebisen bestämmer sig för att komma som brosan så är det 2 veckor kvar. DET är läskigt. Jag hoppas lite både och på att denna också kommer komma lite tidigare så slipper man bli så tung och otymplig, för just nu känner jag mig väldigt smidig. Jag kan springa fortfarande springa och ligga på rygg. De enda gångerna som jag känner mig begränsad med magen är när man ska klämma sig igenom trånga utrymmen, såsom mellan stolar och väggar. Då inser till och med jag mina begränsningar. Men annars så känns det knappt att jag är gravid
Det går jättebra för Neo på dagis, han blir fortfarande lite ledsen när man ska gå men det går över så fort man försvinner utom synhåll för honom. Han är jätteglad när man kommer och hämtar honom och det är knappt så att han vill följa med hem. Vissa dagar när han haft extra roligt så bara vägrar han följa med, han skriker hysteriskt tills man kommer hem och ger honom mellis. Det är lite påfrestande. Men det är samtidigt väldigt roligt!
Man märker att han fungerar bättre med andra barn nu, han hävdar sig mer nu än vad han gjort tidigare. Innan han började på dagis så var han väldigt försiktig. Än så länge har jag bara upplevt positiva saker med dagis!
Läs även andra bloggares åsikter om Dagis, tvåbarnsmamma, vecka 34, barn
Gnäll
Idag känner jag att jag vill gnälla! Magen växer förmodligen inte som den ska, var hos BM förra veckan och hon mätte och kontrollmätte och så mätte hon en gång till. Sedan kunde hon konstatera att magen bara vuxit 1 ½ cm på 6 veckor. Idag ska jag dit för att mäta magen igen och hoppas på förbättring såklart!
Natten till idag har jag knappt sovit eftersom mina sammandragningar väckt mig mellan var 10:e minut upp till var 30:e. Jag var lagom pigg när klockan ringde och Neo satt upp och kollade på mig manade, “Ska vi inte gå upp nu, mamma?!”. Sånna tillfällen önskar man att man hade någon som kunde ta honom, om bara så för 10 minuter.
Annars, Neos förkylning verkar vara långlivad, den ger inte med sig och han bara hostar o hostar. Var hos läkaren förra veckan och fick Mollipect utskrivet, men den hjälper ju föga. Det kan vara en combo av att Neo har tandsprickning nu också. Sen den 15:e september har 7 tänder spruckit igenom. Så nu har han 15 tänder, vilket är HELT galet. Han har lika många tänder snart som en 5-åring! (Och han är inte ens 1 ½ år än). Men men, jag är bara glad att han utvecklas som han ska, om än lite för fort ibland
Snart bär det av till MVC och magmätning. Jag hoppas dessutom att hon kan göra ngt åt mina sammandragningar, för jag orkar inte mer!
Läs även andra bloggares åsikter om BM, MVC, tandsprickning, förkylning, tänder
Förskola
Neo har gått en vecka på dagis nu och det verkar gå bra. Han blir ledsen när E lämnar honom men det går över fort säger personalen, vilket är skönt att veta. Inge kul om ens barn gråter hela dagen tills man hämtar dem. Han verkar faktiskt trivas riktigt bra och personalen där verkar jättebra.
Annars händer inte så mkt, nu under inskolningsveckorna så har jag o E fått mkt mer tid för varandra, vilket har behövts. Det är skönt att få bara vara vi två, ladda om batterierna lite och få tiden för oss själva. Nästa torsdag börjar E jobba igen och då återgår vi till den riktiga vardagen.
Sammandragningarna som jag hade under Neo’s graviditet gör sig påminda under denna också. De är väldigt regelbunda och gör förbannat ont, men än är jag inte så orolig. Jag blev orolig för någon vecka sedan och ringde faktiskt till förlossningen, hon trodde det var lugnt så jag skulle avvakta. Jag vet inte riktigt vad jag skulle göra om det inte fanns så bra personal på förlossningen!
Neo åkte på en förkylning tredje dagen på dagis. Den var inte så farligt jobbig men den sitter fortfarande i på så sätt att han hostar och låter lite rosslig. Men han fick ingen feber eller så, vilket är skönt. Han sover lite sämre och vill gärna sova hos oss. Men men, det är väl så det är att ha barn?=)
Ska snart sova, klockan ringer 07.00.
Läs även andra bloggares åsikter om Förkylning, dagis, inskolning, förlossning, sammandragningar
En Liten Uppdatering
Ojoj vad mkt det hänt sen senast jag bloggade. Har suttit o läst igenom gamla blogginlägg och insåg just att det är rena dagboken, att man minns så mkt som man glömt bort. Speciellt vad det gäller spädbarnsperioden!
Nåväl, i juli var jag o E på ultraljud och fick se den lilla krabaten som flyttat in. Han eller hon mår jättebra och just nu är jag i vecka 25. Det är full rulle med sparkar och kullerbyttor vill jag lova. Sammandragningarna som jag hade med Neo har börjat sedan länge men än så länge känns det inte som att det är någon på G ut än iaf. Vilket är skönt i sig. Har dock varit inne på förlossningen en gång eftersom jag hade värkar var 4:e minut under flera timmars tid. Det var läskigt. Annars ser allt bra ut, och den lille är beräknad till 11 december. Snacka om fullspäckat schema man får sen
Den 31:a juli gifte vi oss, det blev en perfekt dag vill jag lova! Vi fick fint väder och allt runt omkring var perfekt! Fotona blev också helt underbara.
Jag klagade under vintern/våren på Neo’s alla magsjukor, jag ringde BVC och rådfrågade säkert 100 ggr om man kunde vara magsjuk typ 1-2 ggr i veckan, men de svarade de aldrig på. Jag anade att det låg någonting annat i bakgrunden eftersom ingen annan blev smittat inte heller andra barn som han umgåtts med. Nåväl efter en ordentlig utskällning som jag fick av en BVC-kärring så bytte jag till det gamla BVC’t vi gått till innan vi flyttade. Jag bad om en tid hos läkaren och fick sedan en remiss för att ta ett allergiprov på ägg. Det visade sig nu i somras att Neo faktiskt är äggallergisk och därför reagerat kraftigt genom att kaskadkräkas och ha diarrér stup i kvarten. När vi slutade med ägg, slutade allt detta. Plus att hans utslag försvann som han haft över hela kroppen.
Jag har nu i efterhand ångrat att jag inte anmält kärringen på BVC som tyckte att jag borde söka hjälp för att jag kunde tydligen inte se att mitt barn mådde bra. Och hon ifrågasatte nästan min roll som mamma. Det var den värsta kräkningen jag varit med om!
Den 1:a september är det dags för E att skola in Neo på dagis, ska bli spännande och se hur det går för Neo. Det är viktigt tycker jag för Neo att träffa andra barn, att lära sig fungera i grupp och man utvecklas så mkt mer av att se andra barn göra saker än att se oss vuxna. Så nu ska här inhandlas regnställ och grejer inför dagisstarten nästa vecka.
Nu är det dags för lunch!
Läs även andra bloggares åsikter om Äggallergi, dagis, Bvc, vigsel, magsjuka
Juni Kom Och Gick
Oj, det var länge sen jag bloggade märkte jag. Tiden bara rusar förbi och lusten att blogga är väl inte den största heller måste jag erkänna. Mkt händer hela tiden och att stå vid datorn är inte det jag prioriterar just nu.
Idag är jag och Neo gräsänklingar. E är ute med jobbet. Har precis nattat honom nu, tog ovanligt lång tid. Vet inte om han kände av att E inte var hemma eller så. Någonting var det. Men den som det visste.
Den 6:e juni fyllde Neo 1 år. Tiden går helt enkelt för fort. Det blev en lyckad födelsedag tycker jag, med god tårta och allt som hör till. Och för några dagar sedan så tog Neo sina första stapplande steg. Nu går det undan, det känns som om det fortsätter i denna takt så är han 18 imorgon
Den 6:e juli ska vi på ultraljud. Ska bli väldigt kul o se vad det är för pyre som bor inne i magen denna gång. Är i vecka 17 idag och denna graviditet har gått helt sjuuuuukt fort vill jag lova. Neo tar all tid så man hinner inte reflektera över någonting. Det är en av anledningarna till varför jag inte bloggat så mkt. Jag har mått så frukstansvärt illa att det inte funnits ord för det. Jag tyckte att jag mådde dåligt med Neo, men detta var 7 resor värre.
Nu sova
Läs även andra bloggares åsikter om Ultraljud, 1års kalas, jobba, blogga, gräsänka
Trött
Imorgon är det valborg, hade jag totalt glömt bort kan jag säga. Jag är så trött så trött att jag inte vet vad jag heter längre känns det som. Neo sover inte så bra på nätterna längre så det är tufft. Inatt så fick Neo sova på E’s plats och E gick o la sig i gästrummet. Han är trött på att ständigt ha någon som ligger o knuffar på honom. Nåväl, inatt hoppas jag på bättring.
Annars, Neo har lärt sig klappa händerna på “kommando”. Frågar jag om han kan klappa händerna, klappar han händerna stolt. Nu har han även börjat gå runt möblerna. Han har varit lite seg i starten, men nu går det undan vill jag lova. Han har istället för att vara snabb på det motoriska varit snabb med språket. Han pratar inte än, men kommunicerar väldigt bra och är väldigt tydlig med vad han vill och inte vill rent språkmässigt.
Planerar massor inför bröllopet, tiden går så fort att man knappt hinner blinka. Till nästa vecka ska vi beställa bröllopstårta och jag bokade fotograf idag. Det är dyrt men värt pengarna! Hur mkt skulle man inte ångra sig om man inte fick bra bilder från sitt bröllop? Ringarna är klara, det är bara graveringen som saknas i dem. Bordsplacering och program kan vi inte göra fören vi fått in alla svar från inbjudningarna. Vi satte Osa den 30:e maj så det är ju en månad kvar.
Nu ska jag gå och lägga mig, har inte gått o lagt mig senare än klockan 21 den senaste veckan. Jag vet inte riktigt vad det är med mig. Känns som någon smugit i mig sömnmedel.
Natti Natti
Läs även andra bloggares åsikter om Bröllopsfotograf, bröllopstårta, språk, sova
Uppdatering
Long time, no see. Jag vet att uppdateringen har varit vädelös, men har så mkt att stå i att dagarna flyter ihop. Tiden går så fort.
Just nu sover Neo väldigt dåligt på nätterna, han som alltid sovit bra har nu helt plötsligt vänt och sover superdåligt. Han vaknar jätteofta och vägrar somna om själv. Det enda som får honom att somna om är om han får ligga i vår säng. En ond cirkel det där. Allt detta startade efter alla dessa magsjukor. Någon som har något tips?
Nästa onsdag den 21:a ska vi på 10-månaders kontroll med Neo. Ska bli intressant o se vad läkaren säger om Neo’s utveckling. Han kryper nu med ben och handföring, ställer sig och går längst med möblerna och har 7 tänder, den 8:e är påväg känns det som. Så nog har han utvecklats allt det lilla monstret
I lördags var vi inne på söder och hämtade våra ringar, ringarna blev perfekta! Jag och E är så nöjda. Kan varmt rekomendera Lars Torvaldsson, han är grym! Imorgon ska jag ringa och boka tårta. Sen måste jag försöka få tag på en fotograf. Inte någon som är så dyr, men endå duktig.
Ska verkligen försöka bli bättre på att blogga men det är så fint väder ute nu att man bara vill vara ute. Inte sitta inne.
Läs även andra bloggares åsikter om Magsjuka, fotograf, Lars Torvaldsson, ringar, sova dåligt
